2 mars 2009

Rädd att flyga...

Jaha, gott folk! Jag är nu tillbaka i cyberrymden, Sverige och verkligheten. Har tillbringat en vecka i Beijing och upplevt fantastiska saker. Ätit god mat, direkt på gatan, åkt tunnelbana, taxi och trehjulig mopedtaxi och överlevt. Jag har försökt att göra mig förstådd på en blandning av engelska, kroppspråket, miniräknare och handskrivna lappar med kinesiska tecken. Har fungerat med blandat resultat kan jag säga. Jag har gapat stort inför enorm rikedom, renhet, effektivitet, fattigdom och misär. Tårögd har jag strosat omkring i Den Förbjudna Staden (igen) och känt historiens vingslag och piskrapp flåsa mig i nacken. Förundran, förtjusning och förvåning har präglat större delen av resan. Jag har shoppat med måtta och jag har genomlidit en Pekingopera. Jag fascineras av detta enorma land, denna enorma stad och vill gärna återvända och uppleva mer.
MEN, det är en sak som som jag har riktigt svårt att klara av med resandet och det är själva FLYGNINGEN. Jag är riktigt rädd vid både start och landning. Strax innan resan störtade ju ett plan i Hudson River som ni säkert minns och det spädde på min skräck ytterligare. Jag blev i princip autistisk ett par veckor innan avfärd. Inför resan försökte jag gradera min skräck, som ett sätt att fobiträna, med siffror till min sambos stora förtjusning. Jag kan säga att det accelererade från 2-3 till 8-10 rekordsnabbt vid take-off i Kastrup. Problemet med denna långa resa var att vi mellanlandande i Helsingfors och bytte plan vidare mot Beijing. Landningen i Helsingfors gav 8-9 på skräckmätaren. Efter 5 timmars väntan var det dags igen, ny take-off och mätaren slog nästan i taket!! Ja, ni förstår säkert hur jag menar. 4 starter och 4 landningar har spänt mina nerver till det yttersta. Nu har jag jag ju faktiskt klarat resan både fram och tillbaka och överlevt men det är snart dags igen och jag känner redan nu hur nerverna sakta fladdrande åter gör sig påminda. Saken blir inte bättre av att jag nästan omedelbart när jag kommit hem läser om planet som kraschade i Amsterdam och igår hade Aftonbladet en artikel om de "Farligaste flygbolagen" vilket inte har en direkt lugnande effekt på mig precis. Vi skall resa till USA och ett av flygbolagen är Air France och ett annat är KLM( som är ganska säkert) som skall landa i Amsterdam! Som ni säkert förstår talar jag om ångest på hög nivå inför nästa resa ( i dubbel bemärkelse då alltså)!
Jag tar tacksamt emot råd och tips kring hur man överlever denna flygresa och ångesten!!

4 kommentarer:

PD sa...

Jo du Pia jag är höjdrädd dock har jag inga problem med att flyga.
Jag vet av erfarenhet att man kan arbeta bort sin rädsla det är bara att ta tjuren vid hornen så att säga
problemet är att är det för långt mellan gångerna så kommer det tillbaka.
Så inför nästa resa kanske du skulle prova med att bedöva dina sinnen lite
du vet som jag gör tätt som oftast.
PD.

åsa gillar rosa sa...

"Jag kan flyga, jag är inte rädd".

Själv älskar jag att flyga och om du blir för rädd kan du alltid ringa och så kan jag resa istället för dig. I så fall lovar jag att ta massor av kort och berätta allt som hänt!

Rillaren sa...

När jag skulle flyga första gången (1969) var jag så rädd att jag höll på att göra i brallorna.
1977 då den stora olyckan just hänt på Teneriffa skulle jag sätta mej på ett säte i ett flygplan för att lyfta från en liten klipphylla på Madeira (Öns flygplats).
På mitt säte hade någon vänlig själ lagt ett exemplar av Svensk Tidning med olyckan på bild över halva sidan under rubrik i minst 100 punkters storlek.
Gissa om jag var säker på att jag dog när planet lämnade klippan för att sjunka massor av meter innand et änt5ligen fick luft under groparna. Varje flygning som gick att undvika sköts upp eller fick helt enkelt utebli till förmån för andra färdmedel. Så gick decenierna. Men i slutet av 1900-talet började jag arbeta på SAS. Det var bara att flyga det - eller lätta från jobbet för gott. Efter år 2000 har moin flygrädsla övergått i nära nog endast njutning. Det handlar antagligen om självsuggestion. Jag gillar att åka fort med bil och föreställer mej att jag kör en dragster när planet accelererar. Andra kanske kan föreställa sej att de är på nöjesfält eller i sängkammaren. Det gäller att projicera och transponera mer än att protestera och transpirera.

Hoppas jag med detta lyckats inspirera!


Bästa hälsningar
Rillarn

(PDs recept fungerade aldrig för mej - jag blev bara mer nervös för varje Whisky)

Camilla Ekström sa...

KLM är ju jätte bra att flyga till USA med... det gjorde jag med. Men mitt tips när ni kommer till AMsterdam är att direkt gå och leta upp gaten nu ska flyga ut från. För del är Shipol väldigt stort och dels måste ni igenom en säkerhetskontroll/passkontroll. Och sen tog det en jäkla tid att ta sig in på planet eftersom de ställer tusen fågor om ens bagage och liknande. Så bra att hålla sig på rätt terminal.