Reseäventyr del 3...

Den andra dagen på Koh Kood förflöt i makligt tempo. Frukost, som var helt okej, bad, promenad, lite snorkling, Singha och mat på grannresorten. På vår strand fanns små upphöjda solaltaner med vasstak, vi belägrade en och fram emot kvällningen såg vi en helt underbar solnedgång.

På kvällen bokade vi en snorklingstur till nästa dag. Klockan 9.30, nästa morgon, blev vi upphämtade av en speedbåt med en vindpinad thailändare och hans lite överviktige medhjälpare. De talade ingen engelska men vi hade tur för det var också ett ungt thailändsk par som skulle snorkla och tjejen kunde lite engelska. Det blev en fantastisk dag. "Kaptenen" körde norrut mot Koh Rang, en liten obebodd ö 40 mil från fastlandet med ett fantastiskt korallrev, enligt experterna. Kaptenen visade sig dessutom vara en fena på att snorkla!! Han hoppade i med snorkel, fenor och cyklop och lärde det unga paret att snorkla. De kunde inte simma och hade flytväst på sig. Efter simlektionen tog han oss med på en fantastisk resa under vattnet. Han dök ned, pekade och trykte på koraller och hämtade snäckor m.m. Kanonkul att bli guidad av en så erfaren dykare. Vid ett tillfälle hände dock en mindre trevlig incident. E. och jag snorklade sida vid sida tätt intill ett korallrev. Kaptenen och det unga paret simmade en bit framför. Plötsligt ser jag i ögonvrån att E. börjar sprattla och fäkta. E. hamnar på korallrevet och jag ser att blodvite uppstår. Jag vänder blicken framåt och håller på att drunkna i panik!! Ungefär 30-40 cm från mitt ansikte/cyklop har jag en jättemanet!! Röd, stor som basketboll ungefär med en trådmassa som var ung 40 cm lång. Jag höll på att flippa ut. Snabbt "paddlade" jag bakåt, pulsen dunkade så det flimrade för ögonen, sen satte jag full fart framåt. Det tog en bra stund innan jag hämtade mig, kan jag säga. Frustande och pustande kollade E. och jag på varandra, vi var båda ok, och sen fortsatte vi snorklingsturen. Har ingen aning om den var farlig, dödlig, brännande eller harmlös men otäck var den i alla fall.

Såg ut ungefär som den här. (Bilden hämtad från google.)

Mot slutet av snorklingen fick jag en rejäl krampkänning och tvingades kalla på E. som bogserade mig mot båten. När vi närmade oss hoppade kapten Thai i och drog mig mer eller mindre upp i båten! Pinsamt!

Kvällen tillbringade vi på resorten bredvid. Vi åt och drack gott, tämligen trötta stupade vi sedan i säng. E. lätt skadad, jag lätt skakad men mätta, nöjda och belåtna med allt vi upplevt under dagen.

Fortsättning följer imorgon.

Reseäventyr del 2...

Dag 2 inleds med att vi blir hämtade för transport till speedbåten som skall ta oss till Koh Kood - paradisön som vi bokat en bungalow på. Även denna "resa" sker med öppen pick-up i ett relativt rappt tempo. Framme vid hamnen får vi vänta ett tag på att båten skall fyllas upp med grejer och människor. Färden tar sedan drygt en timme och går i rasande fart.Skummet yrde om båten och om oss och håret impregnerades med härlig sälta. När jag sedan såg ön, bryggan, resorten och de små bungalows som låg utspridda kring restaurang- och lobbydelen blev jag både förtjust och positivt överraskad. Det var så vackert! Solen sken, fåglar sjöng, brunbrända människor som plaskade i ett turkosfärgat hav. Vi fick en fin liten bungalow med utsikt både över området och HAVET (åtminstone delvis).

Allt var toppen på resorten utom en sak! Maten! Den var en katastrof. Vid lunchen beställde vi in var sin soppa som sedan åkte ut och in ur köket 4-5 ggr. Till slut gav vi upp och åt "vatten med burkchampignoner och majsoppa med räkslamsor" som smakade som att "kyssa sin syster"! Mao ingenting! På kvällen provade vi grillbuffén och den var lika katastrofal.

Innan kvällen kom hann vi dock med både bad, snorkling och en promenad i omgivningarna. Vi la oss vid midnatt, helt slut och med AC:en inställd på 20 grader. Vi frös hela natten!!

Fortsättning följer imorgon!

Reseäventyr del 1...

Den 8:e januari 2010 lyfte vårt plan mot Thailand. Efter dryga 14 timmar landade vi i ett mycket hett Bangkok. Vi skulle vidare ned mot Östra Thailand så vi kastade oss på en shuttlebuss ut till den stora busstationen på Suvarnabhumi flygplatsen. Efter drygt 2 timmars väntan, iförda jeans, jympaskor och t-shirt, i dryga 30 graders värme, dök bussen upp.

En riktig rishög, med en sur, trött chaufför, lika charmig som en köksstol och hans tillika smågrinige charmtroll till medhjälpare. Bussen var långt ifrån full men det var en brokig skara människor som stirrade storögt på oss. Tre gamla thailändska kvinnor, några barnfamiljer, 4-5 unga amerikanskor och några medelålders thailändska män. Därtill en massa bagage och höns, varor som skulle leveras och personliga tillhörigheter av olika slag. Vi hänvisades till sätena längst bak och slängde oss ned. Vi var nu i alla fall på väg mot Trat.

Vi började med att byta om! Vi trasslade oss ur ovansagda klädesplagg ett fasligt sjå att byta om sittandes) och satt till slut i våra shorts, linnen och sandaler. Skönt!

AC:en på bussen fungerade sådär, det blåste mest varmt. Rätt som det var kände vi en fasanfull stank som fick oss att kippa efter luft. Bakom min rygg fanns en liten dörr. Gissa vad som fanns där? Just det, en toalett! Jag vägrade gå in där men E. var modig (eller dumdristig ?) och var därinne ett par ggr. Enligt E. var det som ett utedass och det luktade då sannerligen som ett. Efter en dryg timmes färd hördes en fruktansvärd smäll/knall, bussen krängde till och jag frös till is!! "Vi har blivit beskjutna", tänkte jag. Delvis döv insåg jag dock snabbt att vi fått punktering. Busschauffören kör vidare(!) och sen börjar en cirkus utan dess like. Han stannar 17 ggr. och springer ut och in ur bussen, kollar med 17 olika verkstäder/bensinstationer och först på den 17:e hittar han ett nytt däck till bra pris. En halvtimme därefter kör vi vidare(minst 2 timmar försenade) och jag var nu helt övertygad om att min sista stund var kommen. Nu skulle det kompenseras för förseningen! Han fullkomligen idiotkörde, minst 140 knyck, inte en gatlykta syntes, ibland 2-filig väg, ibland 4-filig. I vissa kurvor satt jag tryckt mot rutan vilandes på höften om ni förstår bilden!? Minst 2 hjul hade INTE markkontakt! Jag paniksomnade titt som tätt och när jag var vaken rann svetten i strida strömmar av mig. Klockan 22.30, efter 7 timmar i bussen kom vi äntligen fram till Trat. Utmattade, sjöblöta, dammiga och med stanken av utedass, delade vi en öppen taxipickup med de amerikanska tjejerna, och tog in på ett guesthouse i centrala Trat. POP hette det och det var ungefär så jag kände mig!

Fortsättning följer i morgon...

TisdagsTema...

TisdagsTema denna vecka är VÄGG. Denna vägg/väggmålning kommer från en tunnelbanestationen på Brooklyn, New York.

Glöm inte att titta in hos de andra deltagarna!