En fågel viskade...!

En fågel har viskat i mitt öra att någon jag känner har kört upp och tagit sitt körkort!

GRATTIS Maria! Vad var det jag sa? Jo, att det skulle gå som dans att ta körkort! För det gjorde det väl? Jätteroligt är det och jag hoppas att bilen nu kommer häråt med dig bakom ratten å det snaraste! Eller? Ta dig lite champagne och fira nu men kör inte sen är du snäll! Hihihihihihihihii......Snyggt jobbat av dig är det i alla fall!

Jag kan inte låta bli att tänka på när jag tog körkortet. Nu är det ju hemskt länge sedan. Faktisktså länge sedan att Gud var barn. Jag körde upp i ett litet småländskt samhälle med ett trafikljus och en backe!! Körde i ca. 10 minuter sen var det klart och jag fick lappen i handen. Jag hade en mycket snäll pojkvän på den tiden så jag fick köpa en bil av honom för en symbolisk summa. Den älskade jag över allt annat och jag kan än idag känna doften som var inne i bilen. Den var ljusblå och helt klart annorlunda. Min älskade Ford Anglia. Min mor och styvfar hade inte körkort så jag fick köra överallt vilket jag i och för sig inte hade något emot.

Nu en liten anekdot om vådan av att överskatta sin förmåga: Min trevlige pojkvän körde skogsrally ofta och gärna. Han körde alltid Saab och ville att jag skulle bli kartläsare och även köra rally. Han hade precis köpt en ny V4, röd och grann, och vi "övningsrallykörde" på en liten grusväg mellan Gislaved och Smålandsstenar. Jag lyckades då köra av vägen i 90km i en feldoserad kurva! Jag for in ikurvan och allt flöt på bra när den helt plötsligt nöp till, jag fick panik, släppte ratten och höll för ögonen. Min pojkvän försökte styra och skrek att jag skulle släppa gasen! Vi voltade ett och halvt varv rätt ut i skogen men klev ur oskadda. Sicken tur vi hade. Det blev ingen mer rallykörning och notan blev dyr för mor som blev skogstokig. Tur ändå att det inte var min fina Anglia som blev totalkvaddad.

En lista....

Det har ju blivit ganska populärt att skriva listor av olika slag. Här kommer mitt bidrag till samlingarna.
Några saker jag älskar att hata.

• Dammsugaren , som alltid lyckas fastan i och på allting.
• Regn, som får mitt humör att sjunka i botten.
• Bilförare i Skåne, som inte vet hur man använder blinkers, bromspedal och sunt förnuft.
• Snipiga och oförskämda människor, som tror sig vara bättre än alla andra.
• Expediter, som agerar experter men mest troligt bara kan tugga tuggummi.
• Den nya "käcka fräscha" attityden som unga människor har men som klingar tillgjort och falskt.
• Äpplen, som hela tiden faller från våra träd.
• Människor som stjäl min energi.
  
• Djurplågare, som borde få smaka sin egen medicin.
• Besserwissrar, som finns överallt och tycker.
• TV4 som inte lyckas sända lokala nyheter via digitala marknätet.
• Elproducenterna som driver mig närmare och närmare en hjärtinfarkt. ( Kommer väl inte att ha råd att driva min pacemaker ens om jag skulle behöva en!)
• Hutlösa priser på mat.

Ja, det blev några småsaker i alla fall. Jag är inte van att skriva listor, så för att vara första gången blev det ju riktigt bra *ironi*. Och skojigt var det med. Hmm, kanske kommer det en till framöver på något annat tema.

MammaMia...!

Vi hade bestämt oss för att gå på bio igår. Den lilla staden vi bor i har inte något större utbud av vare sig biografer eller filmer. Valet stod mellan Batman, Arn eller Mamma Mia. Batman försvann p.g.a. att den visades i en liten salong. Arn försvann p.g.a att jag inte sett den första, så vi valde den sistnämnda. Jag ringde och bokade biljetter. 20.10 var det dags och fylld av onda aninar och skepticism tog jag plats i salongen. Jag är inte och har aldrig varit någon älskare av musicals. Det blir så fånigt när människor mitt i mening börjar sjunga och dansa. Finns förstås några undantag i musicalgenren som jag faktiskt sett och tyckt om ,Hair, Jesus Christ Superstar och Westside Story.
Nåväl, åter in i salongen! Vi hade fått skapliga platser men givetvis också hamnat bredvid tre "tjattrande" kvinnor som läste tidningen, åt och skrattade under hela reklamen. Eftersom jag inte har någon stubin kvar, jo lite kanske, så var det ingen bra inledning eftersom jag bestämde mig för att fortsätter tjattrandet en stund till så kommer jag att "göra mig olycklig". Dom tystnade dock när filmen började.
De första 10 minuterna besannades mina farhågor. Gud...så pinsamt dåligt och hemskt det var! Men sen hände något med mig. Jag hade så roligt, filmen fullkomligen sprudlade av glädje och uppsluppenhet. Vare sig Pierce Brosnan eller Meryl Streep är ju några sångbegåvningar direkt, även om Meryl Streep imponerar, tyckte jag, men det är en sån härlig känsla i allt de sjunger och tar sig för i filmen. Meryls S.´s väninnor i filmen, Christine Baranski och Julie Walters, är helt enkelt suveräna, underbara och det finns mängder med små guldkorn genom hela filmen. Det finns en spelglädje och humor i filmen som jag sällan sett i någon annan film. Skrattade mycket, ofta och hjärligt. Blev på toppenbra humör helt enkelt! Har ni inte sett den?? Gå och gör det då!

Det är så skönt att mina onda aningar inte besannades utan att jag istället fick en oförglömlig kväll med Abba! Som jag aldrig gillat!!

Skördefest 2...

Efter att ha plockat ett "knippe" fantastiska svampar idag blev det så dags att tillaga och inmundiga delikatesserna. Rensningen tog en stund men sen så.."hysst i pannan", fräsa bort vätskan, i med smör, smör och smör, citronpeppar, fräsa, fräsa, fräsa. Mera smör, lite salt och en gnutta peppar till. Rostade bröden i förväg, på med läckerbitarna direkt från stekpannan, lite ost på toppen och in i ugnen. Det var drygt att vänta den stunden det tog i ugnen. Det doftar så ljuvligt när man steker svamp som ni vet och jag fick ta till all min viljestyrka för att inte sleva i mig direkt från stekpannan. Jag fick t.o.m. ha hakklapp på mig efter som snålvattnet rann till något alldeles kolossalt. Sen var det bara att kasta sig över mackorna som tog slut på nolltid. Vi hade kunnat äta 7 mackor till! Var!

Jag säger bara YES! Det finns inget som slår en varm macka med lite "tungmetaller" på!

Skördefest...

Äntligen har jag skördat i trädgården. Plommon! Stora, saftiga och mörkt röda. Har därför ägnat kvällen åt att koka plommonmarmelad med kanel. Förföriska dofter spred sig i köket och slutresultatet blev över förväntan. Det tog dock lite längre tid än vad jag hade trott. Själva kokningen skötte sig själv men att skölja burkarna med Antimon och värmetorka och fylla dom tog lite tid. Men det gjorde faktiskt ingenting. När marmeladen kokade gick jag på kvällspromenad med hunden och då bestämde jag mig raskt för att imorgon gå ut och fortsätta skördefesten, för jag måste nog också göra lite plommonchutney. Hittade ett recept som verkar kanongott. Sen har vi ju äpplen i såna mängder att vi kan konkurera ut Kiviks Äppelmarknad! Behöver ju ta tillvara på lite av dessa skatter också. För tillfället "huttar" jag de flesta äpplena i soporna plus att getingarna har fest på all fallen frukt. Men jag får se om jag kan hitta på nåt gott att göra med dom också.

När det gäller provsmakningen av MIN marmelad så kommer den att ske imorgon bitti vid frukosten. Jag gissar att det kommer att bli succé!

Amok..

Amok betyder ursprungligen raseriutbrott och uttrycket löpa amok hamnar i samma kategori som bärsärkargång.

"Bärsärk ("björnsärk", med särk menas här en skjorta eller klädnad) var under fornnordisk tid en stridskämpe som enligt legenden svurit trohet till Oden, och i närkamp fick dennes, eller något vildjurs, vanligen varg eller björns, stridstemperament. Ett annat namn för bärsärkar är ulfhednar ("vargskinnspälsar"). Somliga anser att ulfhednar och bärsärkar är två olika saker, men eftersom bärsärk i sig är ett svårtolkat uttryck så är det svårt att bevisa att ulfhed inte är synonymt med bärsärk. Ulfhednar beskrivs ibland som Odens särskilda krigare, i vargskinn och med spjutet som kännetecken." Wikipedia.

Ni undrar säkert varför jag nu skriver om detta fenomen? JAG som är en så fredlig och vänlig liten varelse? Jo, jag har nu i två dagar löpt amok på vårt enorma paradisträd som står på framsidan. Det har växt till gigantiska proportioner och det fullkomligen haglade små äpplen över hela tomten och ut på gatan. På bilden till vänster ser ni grenarna hängandes över rosorna, detta foto är dock taget tidigt i somras så grenarna har hunnit växa ännu mer fram till min bärsärkargång. Nåväl!

I går skulle jag gå och ansa mina rosor men kom inte fram för stora, tunga grenar med äpplen hängde ända ner till rosorna. Jag tänkte först bara klippa av en del grenar för att komma åt men det slutade med att jag stod på en stege med 3 olika sågar OCH en grensax som en snäll granne lånade ut!! Svetten lackade, mossa och bark yrde över hela mig. Djur i håret och blåsor i händerna. Jag löpte faktiskt amok. Grenarna rasade i backen i takt med mitt raseri över att jag var så dum som påbörjade detta enorma projekt. Insåg att jag egentligen tagit mig vatten eller mossa , om ni hellre vill, över huvudet. Nu ligger det en grenhög ute på den nyanlagda gräsmattan som inte är av denna världen. Jag har också krattat ihop alla små äpplen och de fyllde gott och väl 3 sopsäckar! Ändå är det inte klart! Faktum är att jag inte har vågat ge mig på de riktigt stora grenarna som skjuter rakt upp i himlen! De är så stora och tunga att det finns risk för att både staketet och jag tar skada. Så nu går jag och funderar på hur jag skall lösa det!

Totalt misslyckande...

Allvarligt talat, jag blir så trött och matt på våra elitidrottsmän- och kvinnor. Den ena floppen efter den andra. De har haft 4 år på sig att träna max och se till att pricka den s.k. formtoppen. Men vad händer?? Jo, de allra flesta ballar ur, har bekymmer med blixtlås, ramlar över 1:a häcken. segar ihop och lyckad inte ens ta sig till finalen. Dessa elitidrottar skall föreställa gräddan av våra idrottare men jag tycker mer det liknar surdeg. Andra länders idrottare tar i så dom nästan dör och ger aldrig upp. Man ser suget efter medalj i deras ögon, deras mentala inställning är helt annorlunda än våra svenska medaljhopps(an)! Jag måste också säga när det gäller brottare-Ari och bronset så tycker jag nog att det var tramsigt att gå upp i matchen om bronset efter att ha demonstrerat sitt missnöje, han borde varit konsekvent och fullföljt sin protest. Trotsigt beteende som givetvis inte renderar något annat än rubriker världen över!

Nej, som vanligt sitter jag och skäms framför TV.n. Sen tvingas jag ovanpå det lyssna till diverse bortförklaringar som gör att den sura smaken i munnen blir bitter. Jag har tröttnat totalt OS. Orkar inte se eländet längre!!

Mera musik....

Idag blir det mera av samma! Jag känner för musik igen. Det är så himla kul att man kan lägga upp musikvideos så nu kommer ett par favoriter till.
Först ut i är ingen mindre än Raymond & Maria med landsplågan " Ingen vill veta vart du köpt din tröja". En låt som gör mig så vidunderligt glad.

Är den inte ljuvlig så säg? Jag fortsätter med en annan klassiker. Man kanske inte blir så glad men det finns ju andra känslosträngar som man måste spela på också! Alltså blir nästa sång "No milk today", Herman´s Hermit´s. 60-talet är ju ändå bäst på nåt vis. Eller?

Rocka loss...

Hittade denna klassiska rocklåt på nätet. Orginalet gjordes av "Lynnard Skynnard" men detta härliga cover-band (!), "Leningrad Cowboys", gör den ju fantastiskt bra. Sen är det ju en höjdare att de köras av ryska "Red Army Choir"! Lyssna, se och rocka loss, gott folk!

Åsa-på din begäran....

Nu har den äntligen visat sitt vackra"ansikte", min kära näcksros. Eftersom du, Åsa ville se bilder på näckrosen så kommer de nu. Måste säga att jag blev överförtjust när jag såg den lilla näpna blomman.

Eftersom jag odlar i balja så är själva blomman inte så stor. Ser mest ut som en miniatyrblomma och den heter ju faktiskt miniatyrnäckros. Jag såg att det kommer åtminstone en knopp till, den är på väg upp mot ytan. Den andra sortens näckros som jag planterade senare är på god tillväxt men än så länge är det bara blad som växer. Men jag lär återkomma med bilder på den längre fram i tiden.

Namnförslag önskas...

Jaha, då var det dags för er läsare att göra en insats!! Jag tänkte som så att eftersom ni är så duktiga på att skriva kommentarer och dela med er av era åsikter så skall ni nu få chansen att komma med förslag på vad vår båt skall heta! Ja, ni läste rätt, vi har köpt oss en båt men det lilla livet har ännu inget namn och det behöver hon ju ha, eller hur?
Jag välkomnar alla era förslag och hoppas nu att ni låter fantasin flöda. Kanske kan det bli så att det vinnande namnet vinner något! Hmm, jag skall tänka ut något trevligt pris under helgen. Kom nu ihåg att båtar i regel är kvinnor så det är ingen idé att ni föreslår pojknamn. Så fort hon ligger i sjön skall jag ta lite foton av henne som ni skall få se. Vattnet måste bara stiga lite och jag behöver hjälp av en snäll granne som har en nätt liten båtkärra. Hon måste ju ligga så nära oss som möjligt. Här följer en kort beskrivning som kanske kan ge er lite inspiration:

Vit botten, rund och go, 2-3 kanske 4 sittplatser och dessa är målade ljusblå/himmelsblå. Träåror och en liten smäcker el-motor har hon med. Okej, gott folk nu sätter jag mig ned och inväntar era förslag. Må bäste man/kvinna vinna!

P.S. Hittade denna på nätet. Jag bryter ihop så rolig den är! Måste vara

en Göteborgare som är upphovsman/kvinna! D.S.

Utbrytarkungen och Skönheten....

Jag är kolossalt road av allt som lever under ytan på jordens alla sjöar och hav. Snorkling har blivit en favoritsysselsättning och jag längtar efter att snart få slänga mig i böljan med cyklop och snorkel igen. Lärde mig att snorkla i Thailand och upplevde fantastiska saker under havsytan. Jag såg bl.a. en bläckfisk. Det var en otroligtt upphetsande upplevelse och jag kunde knappt se mig mätt på den. Den var inte så stor men tillräckligt stor för att imponera på mig i alla fall. Videon visar upp bläckfiskens elegans och otroliga förmåga att tänja, sträcka och förvandla sin kropp. Mycket nöje!

Måste också lägga in en liten filmsnutt med mitt absoluta favoritdjur "under ytan", sjöhösten. Denna lilla perfekta miniatyrvarelse är så näpen och söt så jag blir alldeles varm inombords. Jag drömmer om att ha ett jättestor akvarium med bara sjöhästar men har också förstått att det är en hel vetenskap att sköta dessa sötnosar. Klicka, njut och låt er förföras av en annorlunda gracil skönhet!

Att åldras är inte kul...

Satt på jobbet häromdagen och diskuterade åldrandet med några av mina arbetskamrater. Jag och en av sjuksköterskorna var eniga om att det känns både besvärligt och jättejobbigt att bli äldre. Men givetvis var majoriteten, 3 andra sjuksköterskor, eld och lågor över hur sköönt det är att bli gammal. Att slippa bry sig om vad andra tycker, att kunna vila och ta det lugnt utan att få dåligt samvete, att man känner sig så lugn och harmonisk, att man plötsligt inte längre bryr sig om vad andra tycker och tänker om en osv. osv. Populäraste argumentet var nog ändå att det är så sköönt att slippa bry sig om hur man ser ut!!! Det var och är det dummaste jag hört! Jag tycker att det är alldeles förfärligt att åldras. Jag känner inte igen min kropp och jag tycker inte ens om min kropp. Det mesta hänger och slänger, rynkor, påsar och knepiga blemmor över hela kroppen. Det värker, svider, bränner, hettar och pulserar i hela kroppen. Håret är alldeles grått och närminnet sviktar titt som tätt. Jag både tror och vet att andra har en massa åsikter om hur jag ser ut och vad jag gör. Jag tycker att man har mer att göra och att jag aldrig hinner med att ta det lugnt. Och är det nåt jag inte känner mig så är det lugn och harmonisk, jag känner mig snarare superstressad och hel-labil! Samtidigt är jag så trött ibland att jag måste sova med käpp!Till och med tiden och tids-perspektivet spelar mig spratt. Tiden rusar iväg och jag upplever att veckorna har blivit korta som en dag. En månad är som en vecka, ett år som en månad och en dag som en timme. Jätteknepigt är det och jag är livrädd att det skall börja gå ännu snabbare. Tänk er själva om en dag blir som en minut eller en sekund? Hur stressad blir man inte av det, tror ni? Nej, jag kan inte se några fördelar alls med att bli äldre och den ekonomiska sidan gör ju inte heller att jag hoppar högt av glädje precis. Pensionen lär väl bli så låg att jag får gå med "mössan i näven" utanför kommunhuset. Ja det är inte klokt att jag känner så här redan vid 31 års ålder! Nej, avskaffa åldrandet, pensionen och gnälliga kärringar så blir det lättare att leva!

Havsbad och ja, vad då??

Vi åkte tidigt imorse till Åhus hundbad. Lisa hade abstinens, hon hade inte badat på minst 2 dagar. Hon led och såg så deprimerad ut att det fanns liksom inget att välja på! En härlig morgon, nästan inte en människa, lite vind, INGEN sol, inget regn precis lagom temperatur för en strandpromenad. Hundbadet ligger granne med ett skjutfält, det är ju lite lustigt att rasta sin hund bland bomber och granater som ett otal skyltar varnar för! Gissar att det mest är "skrämskott"!!!!!!

Vi fikade och satt facinerade och tittade på Lisa som "tokbadade" hela tiden. Hon hade knapppt tid att äta sin mat som vi hade med. Jag tog en massa foton och njöt av dagen. Imorgon är det arbetsdag igen och jag måste säga att det just nu tar emot att gå dit.

Väl hemma igen var den lilla hunden totalt slut och har tillbringat dagen med att sova nästan hela tiden. Jag har hämtat långa brädbitar, typ runda och platta nedtill, köpt schakel och slagit en "åtta på dubbel tamp". Vad allt detta betyder ber jag att få återkomma till. Misstänker att ni nu är mer än nyfikna, eller hur??