Att åldras är inte kul...
Satt på jobbet häromdagen och diskuterade åldrandet med några av mina arbetskamrater. Jag och en av sjuksköterskorna var eniga om att det känns både besvärligt och jättejobbigt att bli äldre. Men givetvis var majoriteten, 3 andra sjuksköterskor, eld och lågor över hur sköönt det är att bli gammal. Att slippa bry sig om vad andra tycker, att kunna vila och ta det lugnt utan att få dåligt samvete, att man känner sig så lugn och harmonisk, att man plötsligt inte längre bryr sig om vad andra tycker och tänker om en osv. osv. Populäraste argumentet var nog ändå att det är så sköönt att slippa bry sig om hur man ser ut!!! Det var och är det dummaste jag hört! Jag 
tycker att det är alldeles förfärligt att åldras. Jag känner inte igen min kropp och jag tycker inte ens om min kropp. Det mesta hänger och slänger, rynkor, påsar och knepiga blemmor över hela kroppen. Det värker, svider, bränner, hettar och pulserar i hela kroppen. Håret är alldeles grått och närminnet sviktar titt som tätt.
Jag både tror och vet att andra har en massa åsikter om hur jag ser ut och vad jag gör. Jag tycker att man har mer att göra och att jag aldrig hinner med att ta det lugnt. Och är det nåt jag inte känner mig så är det lugn och harmonisk, jag känner mig snarare superstressad och hel-labil!
Samtidigt är jag så trött ibland att jag måste sova med käpp!Till och med tiden och tids-perspektivet spelar mig spratt. Tiden rusar iväg och jag upplever att veckorna har blivit korta som en dag. En månad är som en vecka, ett år som en månad och en dag som en timme. Jätteknepigt är det och jag är livrädd att det skall börja gå ännu snabbare. Tänk er själva om en dag blir som en minut eller en sekund? Hur stressad blir man inte av det, tror ni? 
Nej, jag kan inte se några fördelar alls med att bli äldre och den ekonomiska sidan gör ju inte heller att jag hoppar högt av glädje precis. Pensionen lär väl bli så låg att jag får gå med "mössan i näven" utanför kommunhuset. Ja det är inte klokt att jag känner så här redan vid 31 års ålder! Nej, avskaffa åldrandet, pensionen och gnälliga kärringar så blir det lättare att leva!
Satt på jobbet häromdagen och diskuterade åldrandet med några av mina arbetskamrater. Jag och en av sjuksköterskorna var eniga om att det känns både besvärligt och jättejobbigt att bli äldre. Men givetvis var majoriteten, 3 andra sjuksköterskor, eld och lågor över hur sköönt det är att bli gammal. Att slippa bry sig om vad andra tycker, att kunna vila och ta det lugnt utan att få dåligt samvete, att man känner sig så lugn och harmonisk, att man plötsligt inte längre bryr sig om vad andra tycker och tänker om en osv. osv. Populäraste argumentet var nog ändå att det är så sköönt att slippa bry sig om hur man ser ut!!! Det var och är det dummaste jag hört! Jag 
tycker att det är alldeles förfärligt att åldras. Jag känner inte igen min kropp och jag tycker inte ens om min kropp. Det mesta hänger och slänger, rynkor, påsar och knepiga blemmor över hela kroppen. Det värker, svider, bränner, hettar och pulserar i hela kroppen. Håret är alldeles grått och närminnet sviktar titt som tätt.
Jag både tror och vet att andra har en massa åsikter om hur jag ser ut och vad jag gör. Jag tycker att man har mer att göra och att jag aldrig hinner med att ta det lugnt. Och är det nåt jag inte känner mig så är det lugn och harmonisk, jag känner mig snarare superstressad och hel-labil!
Samtidigt är jag så trött ibland att jag måste sova med käpp!Till och med tiden och tids-perspektivet spelar mig spratt. Tiden rusar iväg och jag upplever att veckorna har blivit korta som en dag. En månad är som en vecka, ett år som en månad och en dag som en timme. Jätteknepigt är det och jag är livrädd att det skall börja gå ännu snabbare. Tänk er själva om en dag blir som en minut eller en sekund? Hur stressad blir man inte av det, tror ni? 
Nej, jag kan inte se några fördelar alls med att bli äldre och den ekonomiska sidan gör ju inte heller att jag hoppar högt av glädje precis. Pensionen lär väl bli så låg att jag får gå med "mössan i näven" utanför kommunhuset. Ja det är inte klokt att jag känner så här redan vid 31 års ålder! Nej, avskaffa åldrandet, pensionen och gnälliga kärringar så blir det lättare att leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar