Reseäventyr del 6...

Resten av eftermiddagen tillbringade vi inne Siem Reap. Vi gick bland turisterna och kambodjanerna och letade efter frimärken till vykorten vi köpte på Ankor Wat. Efter att ha frågat på flera ställen, de var mycket dyra, bestämde vi oss för att vänta med frimärken tills vi var i Thailand! Vi sprang omkring bland stånden och småshoppade lite men hittade egentligen inget speciellt. Vi åt middag och tog oss en go drink för de sista rielen vi hade och sen bokade vi bussresa till Bangkok nästföljande dag.

Bussresan till Bangkok blev en upprepning av resan till Kambodja. Vi blev hämtade i en tuktuk klockan 9.00 och han körde ung 200 meter! Där väntade bussen som visade sig vara samma buss med samma chaufför som vi åkt med till Siem Reap. Vi visste då att nu kommer det att ta tid att komma fram till gränsen!! Mycket riktigt, vi anlände till Aranyaprathet, gränsstationen, vid 13-tiden!

Kön till passkontrollen in i Thailand var mycket lång och när vi väl kommit igenom fick vi sitta och vänta hur länge som helst på vidare transport till samma ställe som på vägen dit!

Lunch och ny väntan. När klockan blivit närmare 16 satt vi äntligen på den buss som skulle ta oss till Bangkok. Den turen tog också tid, drygt 4 timmar, och vi anlände till Bangkok i mörkret ungefär 20.30-21.00!

Vi hade bokat ett guesthouse nära den berömda backpacker-gatan Khao San road och vi tillbringade drygt 2 timmar, en taxitur a´100 baht och ett besök på ett internetcafe för att ta fram en adresskarta till stället, innan vi hittade rätt. Vi var ganska slut kan jag säga efter den pärsen! Guesthouset var en total katastrof! Sunkigt, skitigt, fult och med osympatisk personal. Vi sov där en natt och sen drog vi till ett annat, betydligt trevligare guesthouse som vi hittade på morgonen dagen efter, New Siam.

Fortsättning följer...

Reseäventyr del 5:2

Fick ta mig en dags paus från bloggen men nu fortsätter vi resan. Vi befinner oss alltså nu i Ankor Wat. Borath, tuktuk-gossen kör oss från tempel till tempel. Vädret var ganska molnigt under morgonen och förmiddagen men efter lunch spricker det upp och det blir stekande varmt.

Fantastiska träd hade växt in och över templen. Rotsystemen var enorma och jag gick omkring med gapande mun över hur mäktigt det kändes. Mindre angenäm var känslan jag hade när jag så fattigdomen och folket som bodde inne på området.Överallt fanns det tiggande barn och vuxna! Borath berättade att det var kmerer som bodde inne på själva tempelområdet, de var otroligt fattiga och försörjde sig på tiggeri och försäljning av "krimskrams" och några drev små restauranger. Där var också ganska många offer för landminor som satt alt. gick/hasade fram och tiggde. Bland annat stötte vi på en helgrupp som satt och spelade vid en tempelingång. Usch, så mycket elände det finns i världen.

Vi såg även en del unga män som försökte fiska i de grunda sumpiga delarna av tempelomådet. De kröp på alla fyra efter att ha slängt ut sitt när. Det var troligen någon slags mal de försökte fånga.

Avslutningen på dagen bjöd på mitt favoritdjur; Apa, i det här fallet markattor som vi matade med banan. Jag måste i ärlighetens namn säga att det var med kluvna känslor jag matade de små raringarna för det såg inte ut att må så särdeles bra.

Fortsättning följer! Kanske inte imorgon för då är det dop!

Reseäventyr del 5:1...

Bussfärden till Siem Reap var ganska jobbig. Vi blev hämtade vid 9-tiden i en liten pickupbuss. Den var redan full av människor, bl.a 2 unga svenska tjejer. Det var trångt, varmt och efter att vi tagit oss över gränsen vi Aranyaprathet bytte vi till en större buss. Busschauffören i den nya bussen var kambodjan och han luskörde i 50-60 km hela vägen till Siem Reap. Vi satt länge och funderade på varför han körde så sakta på en spikrak, ganska bred väg. Det var inte lönt att fråga eftersom han inte talade engelska. Vi ägnade oss åt att förundras över hur landskapet snabbt hade förändrats och över hur mycket fattigare människor verkade vara i Kambodja. Det var dammigt, fattigt, ödsligt och på nåt vis kände jag mycket tydligt att Pol Pot och hans tyranneri ff vilade över landskapet och människorna. Svårt att förklar med ord men så kändes det.

Chaufförens "maskande" körning innebar att vi kom inte fram till Siem Reap förrän sent på kvällen, då det hade blivit beckmörkt. Det är en lite ruggig strategi de har, kom vi fram till och som vi tror hänger ihop med att man som turist lätt känner sig osäker i mörkret och att man då väljer det hotell/guesthouse som de s.k. guiderna företräder och har provision på.

Vi valde dock att snabbt söka rätt på en tuktuk-chaufför som tog oss till ett annat guesthouse. Chauffören hette Borath och hade som ung pojke varit buddistisk munk! ( Borath är gossen med siffror på ryggen) Förstod inte riktigt om han ff var det och frilansade som tuktuk-chaufför eller om han lagt munklivet bakom sig. Han var dock mycket blyg och försynt. Hans engelska var inte direkt strålande men har var rar och körde oss under hela nästa dag som vi tillbringade på Ankor Wat.

Jag kan inte riktigt beskriva med ord hur fantastiskt det var att tillbringa dagen i Ankor Wat. Magiskt! Underbart! Vackert! Tja, det är bara ord, Ankor Wat måste upplevas!!

Fortsättning följer i morgon med mera foton från Ankor Wat.

Reseäventyr del 4...

Vi hade bestämt oss på kvällen innan att nu lämnar vi Koh Kood. Det fanns flera anledningar till det men den främsta var att det inte fanns så mycket aktiviteter och det var nästan omöjligt att ta sig någon annanstans. Vi kände oss lite som "Robinssondeltagarna" fast vi hade ju obegränsad tillgång till mat. Vi bestämde i alla fall att vi skulle ta oss till Kambodja, Siem Riep och ANKOR WAT. Mr. O på resorten hjälpte oss att fixa båten till Trat samt ordnade en bussresa till gränsen. Bolaget skulle ta oss hela vägen till Ankor Wat. Mr O fixade även ett rum på Hotell SA i Trat och klockan 9.30 kom båten och hämtade oss. (Mr O är mannen till höger på fotot) Båtturen gick bra och pickupen körde oss till Hotell SA som inte var någon större "hit" men en natt skulle vi väl stå ut.

Vi spenderade dagen på stan och framemot kvällningen gick vi till nattmarknaden i Trat. Härlig upplevelse med massor av superäcklig mat(en del såg gott ut), döda djur upplagda och upphängda på allehanda vis, frukt, grönsaker, turister, människor och en massa andra märkligheter. På morgonen satt vi i foajen på hotellet och väntade på att bli upphämtade klockan 9.00, Ingen kom! Jag ringde flera ggr till Mr O som kontaktade bolaget och till slut brast tålamodet hos mig när det visade sig att de GLÖMT oss! Jag skällde ut honom efter noter och bad honom "vänligen" framföra till bossen på bolaget att det var oacceptabelt och att så här behandlar man inte sina gäster! Jag kokade av ilska. Vi fick tillbringa ytterligare en natt i Trat men vi bytte till ett litet trevligt boende, Guy Guesthouse, där ägarinnan hjälpte oss att ordna en annan. tripp till Kambodja nästföljande dag. Tvärs över gatan låg en liten trevlig restaurang som vi stiftat bekantskap med dagen innan och där åt vi våra måltider. Resten av dag 2 i Trat tillbringade vi på en scooter. Vänstertrafiken var lite jobbig men vi åkte trots det kors och tvärs i stan och ut på landet. Tyvärr hade jag nu börjat få ordentligt ont i ena örat så vi fick även införskaffa lokal pencillin i en av stadens små drugstorer! Döv och febrig gjorde vi Trat ytterligare en kväll. Fortsättning följer i morgon!