19 november 2008

Skamligt och skrämmande....

Läser med fasa om en man som var ute i sin i bil en dimmig kväll. Han krockar med en älg, tar sig ur bilen med blodet forsande från ansiktet. Vinglar ut i körbanan, i skenet från sina egna billycktor och försöker förgäves få någon att stanna och hjälpa honom. Han uppskattar att ung. 30 bilar kör FÖRBI! De svänger t.o.m. runt den döda älgen som ligger på vägen men fortsätter utan att stanna och hjälpa till!! Herregud nu är jag faktiskt riktigt förvånad igen! Fast denna gång också rädd och förbannad.
Gode Gud, att man aldrig råkar ut för någon bilolycka, blir rånad, misshandlad, våldtagen eller ramlar ihop med en infarkt på gatan. Det känns verkligen som att risken att bli utan hjälp är ganska stor.
Jag har sedan ganska länge närt en viss oro över hur samhället( läs: alla vi medborgare ) och vår attityd till varandra, medlidande, solidaritet och engagemang utvecklats. Vi verkar bry oss mindre och mindre. Vi går över gatan om vi ser att några personer bråkar. Vi går en omväg förbi en person som ligger utslagen på gatan. När barn och ungdomar beter sig oförskämt i skolan o/e slår någon annan så backar vi undan och vill inte lägga oss i. Vi vågar inte vittna om vi ser att ett brott begås. Vi anmäler inte om barn far illa. Vi anmäler inte ens när människor misshandlar sina djur. Ja, listan kan göras lång. Givetvis är det så att jag generaliserar rejält men tyvärr, så tycker jag att jag dagligen läser om episoder som bekräftar mina tankegångar.
Nej, vi sitter hellre i soffan och skänker pengar till någon TV-sänd gala för krigsdrabbade någonstans i världen. Då har vi lagom distans men kan ändå sitta och förfasa oss över hemskheterna i världen och skänka en slant som mildrar det dåliga samvetet över hur bra vi har det.

Avslutningsvis så råkade mannen som krockade med älgen också ut för ytterligare en "koko" incident. När han ringde efter hjälp, chockad och skadad, slår han fel nummer, 118 118, och personen där hjälper honom inte att larma eftersom de har ett avtal med 112 -larmcentralen om att det måste den som är i behov av hjälp själv måste ringa! Så han får ringa ett samtal till i sitt tillstånd!! Mannen är i chock! Skadad! Han kommer ff inte ihåg numret utan ringer sin hustru som får larma!!


Herregud, vart är vi på väg??

2 kommentarer:

Mita sa...

Detta är ett faktum dagen av idag ser hemsk nonchalant ut, det är i detta samhälle vi ska bli gamla, fasar för den dagen.

Vera sa...

Ja men visst är det hemskt? Jag blev alldeles chockad av att läsa den artikeln...