Reseäventyr del 1...

Den 8:e januari 2010 lyfte vårt plan mot Thailand. Efter dryga 14 timmar landade vi i ett mycket hett Bangkok. Vi skulle vidare ned mot Östra Thailand så vi kastade oss på en shuttlebuss ut till den stora busstationen på Suvarnabhumi flygplatsen. Efter drygt 2 timmars väntan, iförda jeans, jympaskor och t-shirt, i dryga 30 graders värme, dök bussen upp.

En riktig rishög, med en sur, trött chaufför, lika charmig som en köksstol och hans tillika smågrinige charmtroll till medhjälpare. Bussen var långt ifrån full men det var en brokig skara människor som stirrade storögt på oss. Tre gamla thailändska kvinnor, några barnfamiljer, 4-5 unga amerikanskor och några medelålders thailändska män. Därtill en massa bagage och höns, varor som skulle leveras och personliga tillhörigheter av olika slag. Vi hänvisades till sätena längst bak och slängde oss ned. Vi var nu i alla fall på väg mot Trat.

Vi började med att byta om! Vi trasslade oss ur ovansagda klädesplagg ett fasligt sjå att byta om sittandes) och satt till slut i våra shorts, linnen och sandaler. Skönt!

AC:en på bussen fungerade sådär, det blåste mest varmt. Rätt som det var kände vi en fasanfull stank som fick oss att kippa efter luft. Bakom min rygg fanns en liten dörr. Gissa vad som fanns där? Just det, en toalett! Jag vägrade gå in där men E. var modig (eller dumdristig ?) och var därinne ett par ggr. Enligt E. var det som ett utedass och det luktade då sannerligen som ett. Efter en dryg timmes färd hördes en fruktansvärd smäll/knall, bussen krängde till och jag frös till is!! "Vi har blivit beskjutna", tänkte jag. Delvis döv insåg jag dock snabbt att vi fått punktering. Busschauffören kör vidare(!) och sen börjar en cirkus utan dess like. Han stannar 17 ggr. och springer ut och in ur bussen, kollar med 17 olika verkstäder/bensinstationer och först på den 17:e hittar han ett nytt däck till bra pris. En halvtimme därefter kör vi vidare(minst 2 timmar försenade) och jag var nu helt övertygad om att min sista stund var kommen. Nu skulle det kompenseras för förseningen! Han fullkomligen idiotkörde, minst 140 knyck, inte en gatlykta syntes, ibland 2-filig väg, ibland 4-filig. I vissa kurvor satt jag tryckt mot rutan vilandes på höften om ni förstår bilden!? Minst 2 hjul hade INTE markkontakt! Jag paniksomnade titt som tätt och när jag var vaken rann svetten i strida strömmar av mig. Klockan 22.30, efter 7 timmar i bussen kom vi äntligen fram till Trat. Utmattade, sjöblöta, dammiga och med stanken av utedass, delade vi en öppen taxipickup med de amerikanska tjejerna, och tog in på ett guesthouse i centrala Trat. POP hette det och det var ungefär så jag kände mig!

Fortsättning följer i morgon...