Chaufförens "maskande" körning innebar att vi kom inte fram till Siem Reap förrän sent på kvällen, då det hade blivit beckmörkt. Det är en lite ruggig strategi de har, kom vi fram till och som vi tror hänger ihop med att man som turist lätt känner sig osäker i mörkret och att man då väljer det hotell/guesthouse som de s.k. guiderna företräder och har provision på.
Vi valde dock att snabbt söka rätt på en tuktuk-chaufför som tog oss till ett annat guesthouse. Chauffören hette Borath och hade som ung pojke varit buddistisk munk! ( Borath är gossen med siffror på ryggen) Förstod inte riktigt om han ff var det och frilansade som tuktuk-chaufför eller om han lagt munklivet bakom sig. Han var dock mycket blyg och försynt. Hans engelska var inte direkt strålande men har var rar och körde oss under hela nästa dag som vi tillbringade på Ankor Wat.
Jag kan inte riktigt beskriva med ord hur fantastiskt det var att tillbringa dagen i Ankor Wat. Magiskt! Underbart! Vackert! Tja, det är bara ord, Ankor Wat måste upplevas!!
Fortsättning följer i morgon med mera foton från Ankor Wat.
1 kommentar:
TITTAR,LÄSER och NJUTER!!!!!!!!!
KRAM min goa svägerska!!!
Skicka en kommentar