Skam och skuld...

Tidigare ikväll när jag var ute och gick med hunden kom jag att tänka på skam och skuld. Jag läste för några dagar sedan en beskrivning av skillnaden som jag tyckte var mycket bra. "..skuld känner du inför det du gjort mot andra. Skam känner du inför det du gjort mot dig själv. Skuld kan du stå ut med. Skam, det är outhärdligt." Längre fram i boken. "Skuld går alltid att begripa." "Skammen går inte att begripa!" Beskrivningen ovan hittade jag i en deckare! (Box 21 -Roslund&Hellström 2005)

Jag blev då påmind om en alldeles förträfflig bok som behandlar begreppet skam, Rött och Vitt: om skam och skamlöshet" av Else-Britt Kjellqvist. Hon försöker i boken undersöka skammen natur och vilka drivkrafter som ligger både i och bakom skammen. Bokens innehåll beskrivs så här:

"När man känner sig löjlig, bortgjord, oduglig, osynlig, då är det skammen som talar. Talet tystnar. Ögonkontakt med andra blir outhärdlig. Vi kan inte tala om skammen, den lever sitt eget liv men kan ändå inverka ödesdigert på våra relationer och liv."

Hennes beskrivning av "skamlösa familjer" kommer jag speciellt ihåg. Familjer där gränserna mellan det intima och det man håller för sig själv, har suddats ut, där skammen på nåt sätt häftar fast vid familjemedlemmarna, speciellt barnen, och man bär sedan skammen med sig resten av livet.

Det kan vara så att man i familjen t.ex. har för vana att sitta på toaletten med öppen dörr, rapar och fiser i situationer där man kanske borde hålla igen. Föräldrar som har sex inför sina barn, är att betrakta som skamlösa. Det kan också vara så att någon i familjen dricker, eller att man är fattig och inte socialt accepterad. Det finns många, många fler tänkbara skamkällor och jag tror att vi alla någon gång i livet känt skam av någon anledning som kanske inte är fullt så allvarlig men fullt tillräcklig för att skammens rodnad har färgat våra kinder.

Att känna sig generad, att känna sig bortgjord eller osynlig, känna sig pinsam, löjlig, värdelös, etc.etc. Känslan har många namn men i grund och botten handlar det om att känna skam.

Resultatet av skamlöshet kan kanske bli att man själv agerar skamlöst eller så går man åt extremt motsatt håll. Blir rigid och kontrollerad, oförmögen att visa känslor, livrädd att någon skall se och avslöja skammen man bär på. Påverkan på personligheten och ens nära relationer blir i vilket fall som helst tydliga. Skam är när vi tycker att det är vi själva som är fel. Vi känner att det är fel på oss och att vi inte duger som vi är.

Skuldkänslor däremot handlar om en helt annan sak, nämligen att man känner skuld inför någon p.g.a. något man sagt eller gjort eller inte sagt eller gjort. Skuld handlar om att vi tror att vi handlat eller begått något fel mot oss själva eller andra utifrån våra livsmönster. Vi tror att vi måste sona vårt brott och att vi kanske till och med förtjänar att bli straffade. Skuld kan man känna om man kör för fort när man egentligen betraktar sig själv som laglydig. Eller när man inte handskas med sanningen som man egentligen anser att man bör, nämligen tala sanning. Om jag blir irriterad på någon och häver ur mig nåt dumt kan jag känna skuldkänslor för att jag betett mig illa.

Skuldkänslor är på nåt vis mildare och existerar alltid i relation till någon//något. Skuldkänslor man har till andra kan man alltid gottgöra, be om ursäkt för, ta ansvar för osv. Men skammen du bär inom dig handlar ytterst om dig själv, hur du ser på dig själv, hur din egen självbild formats till att bli en bärare av skam!