En fågel viskade...!

En fågel har viskat i mitt öra att någon jag känner har kört upp och tagit sitt körkort!

GRATTIS Maria! Vad var det jag sa? Jo, att det skulle gå som dans att ta körkort! För det gjorde det väl? Jätteroligt är det och jag hoppas att bilen nu kommer häråt med dig bakom ratten å det snaraste! Eller? Ta dig lite champagne och fira nu men kör inte sen är du snäll! Hihihihihihihihii......Snyggt jobbat av dig är det i alla fall!

Jag kan inte låta bli att tänka på när jag tog körkortet. Nu är det ju hemskt länge sedan. Faktisktså länge sedan att Gud var barn. Jag körde upp i ett litet småländskt samhälle med ett trafikljus och en backe!! Körde i ca. 10 minuter sen var det klart och jag fick lappen i handen. Jag hade en mycket snäll pojkvän på den tiden så jag fick köpa en bil av honom för en symbolisk summa. Den älskade jag över allt annat och jag kan än idag känna doften som var inne i bilen. Den var ljusblå och helt klart annorlunda. Min älskade Ford Anglia. Min mor och styvfar hade inte körkort så jag fick köra överallt vilket jag i och för sig inte hade något emot.

Nu en liten anekdot om vådan av att överskatta sin förmåga: Min trevlige pojkvän körde skogsrally ofta och gärna. Han körde alltid Saab och ville att jag skulle bli kartläsare och även köra rally. Han hade precis köpt en ny V4, röd och grann, och vi "övningsrallykörde" på en liten grusväg mellan Gislaved och Smålandsstenar. Jag lyckades då köra av vägen i 90km i en feldoserad kurva! Jag for in ikurvan och allt flöt på bra när den helt plötsligt nöp till, jag fick panik, släppte ratten och höll för ögonen. Min pojkvän försökte styra och skrek att jag skulle släppa gasen! Vi voltade ett och halvt varv rätt ut i skogen men klev ur oskadda. Sicken tur vi hade. Det blev ingen mer rallykörning och notan blev dyr för mor som blev skogstokig. Tur ändå att det inte var min fina Anglia som blev totalkvaddad.