"Battered wife-syndrome"...

Läste i tidningen att "den kände artistens" hustru kom med en förklaring till den svåra huvudskadan hon fick den kvällen hon blev misshandlad av "den kände artisten". Hon menar att de hade dragkamp om ett stort blockljus och maken, "den kände artisten", tappade taget och då slog hon sig själv i huvudet med stor kraft! Läser också om hur grannar och andra vittnen beskriver hur hjärtskärande hon skriker, hur hon blir släpad i håret av"den kände artisten". Det verkar ju faktiskt inte vara var ett eller ett par vittnen utan flera som sett och hört misshandeln. Hon kan väl inte ha släpat sig sig själv i håret uppför trapporna, eller?
Måste bara ta med ett direktcitat som tydligt visar på försvarets strategi att förminska det som hänt och på nåt sätt "omyndigförklara" den unga hustrun".

"– Jag tycker att alla och envar, efter egna huvuden, bör fundera över och ta till sig sättet som hustrun förmedlar sin erfarenhet. Jag vill påtala redan här att i förundersökningen så berättar hustrun under rubriken ”bakgrundsinformation” ett svagt minne att hon tog tag i något tungt och ”nickade” det. Det var tidigt i undersökningen och man ska nog vara försiktig med att kalla det för en efterhandskonstruktion. Och har vi någon aning om hur en ung flicka reagerar i en panikångestsituation? Hennes tunga andhämtning och rosslanden behöver inte ha kommit av våldet utan kanske för att hon hade en panikångestattack. "
(Aftonbladets nätupplaga)

Ja kära nån! Han, "den kände artisten", släpptes fri idag och har bara tänkt på sin hustru under häktningstiden. Häktespersonalen har varit snälla mot honom och den kvinnliga chefsöverläkare som uttalade att det inte var möjligt att tillfoga sig en sådan skada på det som hustrun beskriver ifrågasätts!

Jag måste säga att jag blir lite matt både av denna rättegången liksom den mot "den kände operasångaren". Såg intervjun med hans, "den kände operasångaren", hustru som var djupt upprörd och talade om rättskandal, min man är oskyldig, m.m. Visserligen säger väl äktenskapslöftena att äkta makar skall "... dela glädje och sorg med ... och vara ... trogen tills döden skiljer oss åt", men hur långt skall dessa kvinnor gå innan de inser att det finns gränser för hur länge man kan förneka sig själv, se sanningen i vitögat, och förneka de andras (offrens)vittnesmål?

Jag känner både någon form av sympati med dessa båda hustrur och samtidigt blir jag förbannad. Våga se på fakta, ta dig själv på allvar, rannsaka ditt inre, har du trots allt inte sett och känt en del obehagliga signaler genom åren? Ta dessa på allvar och tänk till! Kan det inte vara så att din man misshandlar dig för att han är en man som känner makt genom att slå dig? Kan det inte vara så att din man förgripit sig på andra kvinnor och barn för att han är en sexuell förövare?

Kan bara inte låta bli att "pusha" för Unni Drougges´s blogg. Hon skriver tydligt och klart både om hur det var/kändes att var den misshandlade kvinnan och om hur hårt hon blivit ansatt efter anmälan. Hon står upp för sig själv och alla andra kvinnor som utsatts för våld och sexuellt våld.

I Malmö hölls i lördags en manifestation kallad, "Back in Baby’s Arms" med deltagare från teatergruppen Lilith Performance, mot mäns våld mot kvinnor. Läs om det här och se bilder från det här!