Varma stunder...

Det finns stunder i livet när allt känns varmt, mjukt, skönt och tårögdt. Ett varligt allvar och en enormt intensiv närvaro ingår också i dessa stunder. Man skulle kunna kalla dem "mirakelstunder" eller "ögonblinksvärk". Jag har inga egna barn men kan tänka mig att första gången man håller sitt barn i famnen är en "mirakelstund". Den intensiva glöden i en kärleksrelation när kropp, själ, ord och tankar flyter samman i en enhet är också en "mirakelstund".
Relativt ofta infaller dock dessa stunder för mig i samband med djur eller i naturen. Till exempel när jag hämtade min älskade lilla hund. 8 veckor gammal, darrande och rädd i mitt knä på väg hem. Mitt hjärta värkte och jag drabbades av "ögonblicksvärk". Även i mitt jobb kan dessa speciella stunder uppträda. I samtal med någon som försonats med tanken på döden och talar med en speciell värme och känsla om sina anhöriga och den oro hon känner för hur de skall klara sig utan henne.
När sorgen strömmar ur den kvarlämnade makens ögon, ögon som strålar av längtan och kärlek, och han förklarar med sprucken röst att nu är han bara en halv människa. Alla dessa och många fler varma stunder finns förstås och jag tycker det är viktigt att samla och bevara dom inom sig för ibland blåser så starka, kyliga och hårda vindar genom livet att man behöver värmen från dessa stunder.
Det här lilla klippet gav mig "ögonblinksvärk" och den vill jag dela med, mina trogna läsare!