Loppis-inferno...

Idag var det dags igen! HIF-loppisen skulle gå av stapeln klockan 14.00. Vi kom dit fem i, alltså i sista minuten. Massor av folk och alla stod och väntade på startskottet. Det innebär bara att på given signal (har aldrig sett vari den siganlen består) rusar folk som "rabiata kvinnoprästmotståndare" mot alla bord. Först till kvarn betyder här att man kan knuffa iväg folk som bowlingkäglor bara jag hinner fram först till soffgruppen från 1996! Det är faktiskt också ganska facinerande att se människors blickar, det liksom glöder av vansinne. Att mitt i detta försöka ta sig fram till ett av borden är faktiskt förenat med livsfara. Armbågar, axlar, ben, fötter, handväskor, paraplyer, ja allt är tillåtna tillhyggen för att ta sig fram till lumpen, och jag lovar, de används hela tiden. Jag får en känsla av att människor tappar greppet om moral, uppfostran och värderingar och bara agerar på primitiv instinkt a la´neanderthalare.

När jag hunnit hämta andan efter den här cirkusförevisningen så är alla saker jag tänkt köpa redan borta och jag vandrar i ett bedövat töcken mellan borden och tar i saker på måfå. Köper en del saker jag aldrig ens tänkt att jag skulle köpa!

Hur jag mår ikväll? Jo, tack det är lugnt. Har "tävlat" härhemma om vem som först hinner duscha, äta mest, ta maten först, diska snabbast, starta datorn osv. osv. Jag har fullständigt "krossat" min sambo med hjälp av armbågar, ben, fötter, kastruller, kaffekokare, porslin, handukar m.m. Men jag hann i alla fall först i allt och till allt! "I krig, kärlek och loppmarknader är allt tillåtet!" Eller hur det nu var?